Mitt inlägg försvann :( Hade tagit mig ett bra tag att skriva. Ni får istället njuta av dessa bilder istället och på något sätt tänka er en bra tillhörande text till. Ledsen!
 
 

Avsnitt 4

Allmänt Kommentera
Mitt inlägg försvann :( Hade tagit mig ett bra tag att skriva. Ni får istället njuta av dessa bilder istället och på något sätt tänka er en bra tillhörande text till. Ledsen!
 
 
Avsnitt 3 var delvis lite trögt och man kände att de drog ut på vissa saker. Delvis berodde det på att de kanske inte hade tillräckligt med material och att den ena tävlingarna inte slutade värst "dramtiskt" (förutom Mia såklart, men dramatiskt i och med att det kanske inte var så jämt i båda tävlingarna). Det var inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara att titta på avsnittet, vilket var skönt. Synd om Mia,  att hon var ordentligt nedkyld och fick således sänkt medvetande.
 
Bästa från avsnittet
 
Finns lite småsaker som jag tyckte om, först och främst från pyramiden. Valentina och jag står på pyramiden och hon säger "Nu ändrar vi bara en." och jag svarar "Jaa, bara en." Vi får noll rätt och Valentina skriker: "Vi ändrar alla!!" Självklart ska vi ändra alla nu när vi fick noll rätt men samtidigt var det lite kul att vi sa bara en precis innan. 
 
Gunnars kommentar från desarmeringen: "Hoppas jag inte sprängs i bitar men det får jag leva med."
 
Lag blå:s kommunikationssystem i allmänhet men speciellt "J" där de skickade en nyfiken kille som spanar som ska symbolisera Johan. Hah skrattade högt åt de, fick reda på det först nu! Han var alltid ute efter att leta efter saker på fabriken att pilla på och lista ut deras syfte. Han gick ifrån gruppen stundtals att deltagaransvarig blev sur på honom (men hon blev sur på oss alla då och då pga vi inte alltid lyssnade på henne). 
 
 
 
Pyramiden
Nu fick jag jobba med Theresa, Martina och Gunnar, vilket var en ny upplevelse. Mellan avsnitt 2 och 3 så åkte vi till Gävle och bodde där för att få dykarinstruktioner från en kunnig inom det området, och där kunde vi även gå på stadsvandringar. Vi deltagare splittades upp i två delar, tre stycken gick till biblioteket och resterande shoppade inför kommande tävlingar/kläder där hemma. Jag, Theresa och Gunnar var de udda alltså som gick till biblioteket och det var kul, där fick jag lära känna de bättre (kännde de redan bra eftersom vi har ätit många måltider tillsammans och spenderat kvällarna med sällskapsspel och annat dylikt). Det var kul och senare på dagen träffade jag min familj som kom från Stockholm och vi åt middag tillsammans i Gävle. Därefter spelade jag, Gunnar och Valentina ett brädspel som var väldigt roligt (Biblios hette det), där logik och minne (samt lite tur) stod i centrum. Därefter var det Eurovision semifinal och vi tävlade mot varandra genom att rangordna de 10 bästa (om jag finns rätt) där Axel fixade ett datasystem som räknade ut mellanskillnaden på de 10 man satte som bäst och totalsumman av mellanskillnaderna. Såklart vann Mia (jag kom tvåa!!) och hon fick 10 kronor av var och en av deltagarna. 
 
Dagen efter var det dyktest, det var hur roligt som helst och något jag garanterat kommer göra i framtiden. Tror de flesta tyckte det var väldigt kul. Efter detta åkte vi tillbaka till Älvkarleby där vi bodde, och gjorde oss redo för morgondagens tävling. 
 
Nu var det pyramiden, en logisk allmänbildningstävling. Så fort tävlingen började såg jag frågan längst ner "Vilket grundämne upptäckte den svenska kemisten Scheele?". Jag blev överlycklig, den enda frågan jag kunde(!!) och sprang direkt och leta reda på syre på grundämneslådan. Men såklart finns inte syre och svaret var klor, vilket jag också hade mina aningar om men man vågar inte ta för mycket plats om det nu skulle vara fel. Frågorna var jobbiga, speciellt för att vissa var relativa t.ex. vilket landskap är störst av dessa fyra? där de hade tagit fyra mellanstora landskap... Dessutom frågan "vilken författare har inte fått nobelpriset i litteratur?", för mig, helt omöjlig. Det slutade med att vi planerade att ändra en parameter, vilket jag tycker själv är den bästa metoden. Skulle vi ha, låt oss säga, 7 rätt, och vi ändrar på en låda. Skulle vi få 6 rätt så var förra svaret rätt. Skulle vi få sju rätt igen betyder det att båda svaren (förgående och nuvarande) är fel och slutligen 8 rätt innebär att vi har rätt nu (men hade fel förut). Men ju fler kockar, desto sämre soppa. Alla ville ändra och lägga in åsikter så vi ändrade på fler än en låda i taget vilket resulterade till att "teologi", svaret på Angela Merkel-frågan slank igenom och vi trodde den var rätt. Vi förstod att vi hade missat något längst upp i slutet, när de vann. Det var synd, finns en risk att vi skulle vunnit om bara vi hade rätt på den översta! 
 
 
Foto: SVT/SVT
 
Desarmeringen
Denna tävling var både rolig och jobbig. Det började med kommunikationen, där blåa laget briljerade med sitt sköna system. Kankse inte är så konstigt med tanke på att Mia jobbar med kommunikationer på bästa sätt. Det som ni tittare inte är medvetna om är hur mycket vi deltagare spekulerar i vad olika tävlingar kommer handla om. Vi fick ett meddelande på morgonen av deltagansvarig: "Ta med badbyxor". Redan då förstod vi direkt att vi skulle dyka (uppenbart med tanke på träningen mellan avsnitt 2 och 3), men det blå laget kom fram till att det kommer handla om att lösa uppgifter och man måste ha ett kommunikationssystem. Det hela gick så långt att det blå laget kom på sitt kommunikationssytem påväg mot tävlingen (trots att ingen har sagt något annat än ta med badbyxor), så de hade redan allt uttänkt innan Micke sa att vi var tvungna att uppfinna ett system. Smarta jävlar...
 
Vi hade en klassisk klocka där vi även visade siffrorna med fingrarna och hade en start och slutsignal när vi hade visat klart. Även så skulle de göra en cirkulär rörelse om något var fel. Vi löste första uppgiften av matematikkluringarna fel, den löd ungefär såhär: "Summan av två systrars ålder är lika stor som deras produkt. Vad är summan?" Valentina kom fram till 0, vilket är en lösning absolut. Men även 2 satistifierar villkoren och därmed är den inte entydig tycker jag. Efteråt sa tävlingsledaren att noll inte är en ålder, men matematiskt sett så är 0 en ålder, menmen... Nu i efterhand kan jag trots allt hålla med honom.
 
Andra omgången blev vi ungefär klara när Mia klippte fel band. Vi förstod inte riktigt vad som hände, jag drog snabbt slutsatsen om att de hade gjort något slarvfel, men faktum var att Mia var ordentligt nedkyld och hade rejält sänkt medvetande. Tyckte oerhört synd om henne efter när hon satt i OB-bussen och värmde sig medan vi satt i bilen och hade ingen aning om hur hon mådde, vi fick inte komma in och träffa henne (vet inte varför faktiskt, för Micke var tydligen där inne och snackade med henne och då mådde hon bra). Sen fick de rösta ut någon vid hotellet, vilket var väldigt snällt av Strix med tanke på hur hon mådde, att de var villiga att dra ut på utröstningen till hotellet istället. Vi fick ordentligt med chips, godis och nötter som förlåtelse för händelsen. Parvaneh gick till duellen efter ett hederligt erkännande och det var fantastiskt ädelt av henne!
 
 
Foto: SVT/SVT
 
Duellen
Lång men spännande duell. Det andra logiska pusslet var till synes helt omöjligt, fanns hur många kombinationer som helst kändes det som men tillslut stod Martina som vinnare. Parvaneh, fantastiskt underbar människa, får lämna oss och hon var verkligen trevlig och en glädjespridare. Min mamma sa när hon tittade på avsnittet "Hon Parvaneh är väl fin?". Jag tror inte folk förstår hur otroligt snäll och fin hon verkligen är. En riktigt bra medspelare, tråkigt att hon fick lämna oss. 
 
Vi deltagare var lite nervösa över hur de skulle fylla ut detta avsnitt i och med att det inte blev så mycket spännande eller långa tävlingar, trots allt blev det helt okej. Nästa avsnitt kommer vi att programmera en robot och bygga en bro. Extremt roligt var det och hoppas ni tycker samma sak. Ha det bra!
 
 

Avsnitt 3

Allmänt En kommentar
Avsnitt 3 var delvis lite trögt och man kände att de drog ut på vissa saker. Delvis berodde det på att de kanske inte hade tillräckligt med material och att den ena tävlingarna inte slutade värst "dramtiskt" (förutom Mia såklart, men dramatiskt i och med att det kanske inte var så jämt i båda tävlingarna). Det var inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara att titta på avsnittet, vilket var skönt. Synd om Mia,  att hon var ordentligt nedkyld och fick således sänkt medvetande.
 
Bästa från avsnittet
 
Finns lite småsaker som jag tyckte om, först och främst från pyramiden. Valentina och jag står på pyramiden och hon säger "Nu ändrar vi bara en." och jag svarar "Jaa, bara en." Vi får noll rätt och Valentina skriker: "Vi ändrar alla!!" Självklart ska vi ändra alla nu när vi fick noll rätt men samtidigt var det lite kul att vi sa bara en precis innan. 
 
Gunnars kommentar från desarmeringen: "Hoppas jag inte sprängs i bitar men det får jag leva med."
 
Lag blå:s kommunikationssystem i allmänhet men speciellt "J" där de skickade en nyfiken kille som spanar som ska symbolisera Johan. Hah skrattade högt åt de, fick reda på det först nu! Han var alltid ute efter att leta efter saker på fabriken att pilla på och lista ut deras syfte. Han gick ifrån gruppen stundtals att deltagaransvarig blev sur på honom (men hon blev sur på oss alla då och då pga vi inte alltid lyssnade på henne). 
 
 
 
Pyramiden
Nu fick jag jobba med Theresa, Martina och Gunnar, vilket var en ny upplevelse. Mellan avsnitt 2 och 3 så åkte vi till Gävle och bodde där för att få dykarinstruktioner från en kunnig inom det området, och där kunde vi även gå på stadsvandringar. Vi deltagare splittades upp i två delar, tre stycken gick till biblioteket och resterande shoppade inför kommande tävlingar/kläder där hemma. Jag, Theresa och Gunnar var de udda alltså som gick till biblioteket och det var kul, där fick jag lära känna de bättre (kännde de redan bra eftersom vi har ätit många måltider tillsammans och spenderat kvällarna med sällskapsspel och annat dylikt). Det var kul och senare på dagen träffade jag min familj som kom från Stockholm och vi åt middag tillsammans i Gävle. Därefter spelade jag, Gunnar och Valentina ett brädspel som var väldigt roligt (Biblios hette det), där logik och minne (samt lite tur) stod i centrum. Därefter var det Eurovision semifinal och vi tävlade mot varandra genom att rangordna de 10 bästa (om jag finns rätt) där Axel fixade ett datasystem som räknade ut mellanskillnaden på de 10 man satte som bäst och totalsumman av mellanskillnaderna. Såklart vann Mia (jag kom tvåa!!) och hon fick 10 kronor av var och en av deltagarna. 
 
Dagen efter var det dyktest, det var hur roligt som helst och något jag garanterat kommer göra i framtiden. Tror de flesta tyckte det var väldigt kul. Efter detta åkte vi tillbaka till Älvkarleby där vi bodde, och gjorde oss redo för morgondagens tävling. 
 
Nu var det pyramiden, en logisk allmänbildningstävling. Så fort tävlingen började såg jag frågan längst ner "Vilket grundämne upptäckte den svenska kemisten Scheele?". Jag blev överlycklig, den enda frågan jag kunde(!!) och sprang direkt och leta reda på syre på grundämneslådan. Men såklart finns inte syre och svaret var klor, vilket jag också hade mina aningar om men man vågar inte ta för mycket plats om det nu skulle vara fel. Frågorna var jobbiga, speciellt för att vissa var relativa t.ex. vilket landskap är störst av dessa fyra? där de hade tagit fyra mellanstora landskap... Dessutom frågan "vilken författare har inte fått nobelpriset i litteratur?", för mig, helt omöjlig. Det slutade med att vi planerade att ändra en parameter, vilket jag tycker själv är den bästa metoden. Skulle vi ha, låt oss säga, 7 rätt, och vi ändrar på en låda. Skulle vi få 6 rätt så var förra svaret rätt. Skulle vi få sju rätt igen betyder det att båda svaren (förgående och nuvarande) är fel och slutligen 8 rätt innebär att vi har rätt nu (men hade fel förut). Men ju fler kockar, desto sämre soppa. Alla ville ändra och lägga in åsikter så vi ändrade på fler än en låda i taget vilket resulterade till att "teologi", svaret på Angela Merkel-frågan slank igenom och vi trodde den var rätt. Vi förstod att vi hade missat något längst upp i slutet, när de vann. Det var synd, finns en risk att vi skulle vunnit om bara vi hade rätt på den översta! 
 
 
Foto: SVT/SVT
 
Desarmeringen
Denna tävling var både rolig och jobbig. Det började med kommunikationen, där blåa laget briljerade med sitt sköna system. Kankse inte är så konstigt med tanke på att Mia jobbar med kommunikationer på bästa sätt. Det som ni tittare inte är medvetna om är hur mycket vi deltagare spekulerar i vad olika tävlingar kommer handla om. Vi fick ett meddelande på morgonen av deltagansvarig: "Ta med badbyxor". Redan då förstod vi direkt att vi skulle dyka (uppenbart med tanke på träningen mellan avsnitt 2 och 3), men det blå laget kom fram till att det kommer handla om att lösa uppgifter och man måste ha ett kommunikationssystem. Det hela gick så långt att det blå laget kom på sitt kommunikationssytem påväg mot tävlingen (trots att ingen har sagt något annat än ta med badbyxor), så de hade redan allt uttänkt innan Micke sa att vi var tvungna att uppfinna ett system. Smarta jävlar...
 
Vi hade en klassisk klocka där vi även visade siffrorna med fingrarna och hade en start och slutsignal när vi hade visat klart. Även så skulle de göra en cirkulär rörelse om något var fel. Vi löste första uppgiften av matematikkluringarna fel, den löd ungefär såhär: "Summan av två systrars ålder är lika stor som deras produkt. Vad är summan?" Valentina kom fram till 0, vilket är en lösning absolut. Men även 2 satistifierar villkoren och därmed är den inte entydig tycker jag. Efteråt sa tävlingsledaren att noll inte är en ålder, men matematiskt sett så är 0 en ålder, menmen... Nu i efterhand kan jag trots allt hålla med honom.
 
Andra omgången blev vi ungefär klara när Mia klippte fel band. Vi förstod inte riktigt vad som hände, jag drog snabbt slutsatsen om att de hade gjort något slarvfel, men faktum var att Mia var ordentligt nedkyld och hade rejält sänkt medvetande. Tyckte oerhört synd om henne efter när hon satt i OB-bussen och värmde sig medan vi satt i bilen och hade ingen aning om hur hon mådde, vi fick inte komma in och träffa henne (vet inte varför faktiskt, för Micke var tydligen där inne och snackade med henne och då mådde hon bra). Sen fick de rösta ut någon vid hotellet, vilket var väldigt snällt av Strix med tanke på hur hon mådde, att de var villiga att dra ut på utröstningen till hotellet istället. Vi fick ordentligt med chips, godis och nötter som förlåtelse för händelsen. Parvaneh gick till duellen efter ett hederligt erkännande och det var fantastiskt ädelt av henne!
 
 
Foto: SVT/SVT
 
Duellen
Lång men spännande duell. Det andra logiska pusslet var till synes helt omöjligt, fanns hur många kombinationer som helst kändes det som men tillslut stod Martina som vinnare. Parvaneh, fantastiskt underbar människa, får lämna oss och hon var verkligen trevlig och en glädjespridare. Min mamma sa när hon tittade på avsnittet "Hon Parvaneh är väl fin?". Jag tror inte folk förstår hur otroligt snäll och fin hon verkligen är. En riktigt bra medspelare, tråkigt att hon fick lämna oss. 
 
Vi deltagare var lite nervösa över hur de skulle fylla ut detta avsnitt i och med att det inte blev så mycket spännande eller långa tävlingar, trots allt blev det helt okej. Nästa avsnitt kommer vi att programmera en robot och bygga en bro. Extremt roligt var det och hoppas ni tycker samma sak. Ha det bra!
 
 
 
Andra avsnittet innehöll allt mellan himmel och jord, nämligen sång, toaletthumor, drama, intriger och inte minst en massa glädjetjut. Det var spännande att se hur Strix klippte ihop avsnittet, det blev förvånansvärt bra trots att vi som deltagare vet vilka “fusk” de faktisk gör. Här tänkte jag avslöja lite om bakom kulisserna och lite åsikter, hur vi mådde och så vidare.


Det bästa från avsnittet:
Axels kommentar om Theresa och Robert: “Theresa och Robert,båda är väldigt starka personligheter och har bestämda åsikter. De är lite som två floder, det är inte sålätt att stoppa floder men man får se till att omdirigera dem i rätt riktning till målet så vi kan vinna dagens utmaning.” Är han ett Geni? Ja.

Axel fortsätter med ett klockrent hån (med kärlek såklart) till Johan: “[...] han har ingen aning om vad han ska göra om vi inte har köpt några verktyg eller skruvar. Han kommer få panik.” Han fortsätter sedan: “[Imitation av Johan] Var är alla skruvar och allt? [Tillbaka till sig själv igen] Det vore kul”.

Gunnars kram och kommentar till Theresa (dessa två kom varandra väldigt nära så egentligen, på något sätt, är kommentaren från Gunnar till Theresa av ren kärlek): *Theresa röstas ut och Gunnar kramar henne* Theresa: “Jaja, jag har inte förlorat än.” Gunnar: “Nej, inte än.” Gunnar antyder något...
 
Min kommentar efter vi hade vunnit till Johan: “Johan, fyfan.” Tycker den kommentaren är väldigt härlig och det visar vilket jobb Johan har gjort!

Tack vare Strix är detta det bästa på avsnitt 2: Lag gul har vunnit flotttävlingen och kameran börjar zooma in på de blåa lagens ansikten, om hur besvikna de ser ut och musiken till låten “Nu tar vi dem” spelas. Jag skrattade högt då, men tyckte faktiskt lite synd om dem...
 
Upplägget:
Det började med nya lag, där jag (Fredrik), Johan, Nina, Valentina och Parvaneh hamnade i ett och samma lag. Första lagtävlingen var att bygga en flotte, andra var att få en laserstråle att träffa ett prisma. De förlorande laget/lagen utsåg två/varsin person(-er) till duellen som sedan duellerade i “pentago”. Ett, nu i efterhand, väldigt konstigt spel. 

Flotttävlingen:
Jag kände inte Johan så värst bra, de andra hade jag samarbetat med innan (orientering och paintball) och Valentina och jag hade räknat matte någon kväll och även haft konstiga (men roliga) diskussioner om matematik (vet inte varför faktiskt, för jag har inget att komma med i jämförelse med hennes kunskap, men vi diskuterade lite om matematisk analys). Tillbaka till Johan, jag hade inte skapat en helhetsbild av honom och det var spännande att lära känna honom. Så fort vi startade med en plan om hur vår flotte ska se ut så märkte man att han kan nog en hel del, jag blev väldigt imponerad av honom. Nu i efterhand borde jag ha blivit skrämd av honom med tanke på hans enorma ingenjörskunskap, något som ni tittare kommer ta del av senare i programmet också. Det var en väldigt kul tävling där både fysik och ingenjörskunskaper spelade stor roll. Mina kunskaper var inte så mycket att bidra med i flotttävlingen, eventuellt att jag var mer uthållig än de andra när vi rodde. 

När vi handlade gick det väldigt bra, vi var väldigt överens och det var mest Johan som delegerade uppgifter, dvs vad vi ska köpa. Jag fick briljera med lite fysik om arkimedes princip och dylikt samt lite matematiska beräkningar. Det jag säger framställs på ett väldigt snyggt sätt, de har klippt så jag pratar oavbrutet med musik i bakgrunden vilket tillsammans gör så att låter mycket smartare än vad jag egentligen är! De där beräkningarna lär man sig i ettan på gymnasiet (om inte tidigare) och man skulle kunna lära sig dessa på en timme knappt utan någon “fysik-bakgrund”. Det vill säga inte alls svår fysik!

Här i affären lärde jag verkligen känna Johan och förstod vad han gick för. Jag blev oerhört imponerad om hans kunskap och ärligt talat, när han och jag skulle köpa skruvar tillsammans fattade jag inte ett ord av vad han sa. Det var mest bara att nicka och le. Det roligaste som hände här, vilket dock inte kom med, var hur det blå laget diskuterade om de skulle bygga en flotte med dräneringsrör (rör med små hål i). Detta berättade det blå laget efter hela tävlingen vid middagen och vi skrattade så mycket att vi fick ont i magen (i samband med toalocken och annat dylikt). Min favoritsynk (en synk är en solo-inspelning där man säger kommentarer, tankar och åsikter till en inslagsproducent som sedan klipps in i programmet) var Axels när han imiterar Johan apropå att de inte har köpt några verktyg eller större skruvar. “[...] han har ingen aning om vad han ska göra om vi inte har köpt några verktyg eller skruvar. Han kommer få panik.” Han fortsätter sedan: “[Imitation av Johan] Var är alla skruvar och allt? [Tillbaka till sig själv igen] Det vore kul”. Sedan var han också klyftig med sin kommentar om Theresa och Robert med metaforen om floder, den gillade både jag och min pappa väldigt mycket.

Sedan skulle vi bygga flottar med motståndarens material. Vi var väldigt snabba, betydligt mer snabba än motståndarna, mest tack vare den bra sammanhållningen vi hade och en extremt bra outtalad kommunikation. Som Martina sa om att de inte hade så mycket kommunikation, så gällde samma princip i vårt lag men det var mer att anpassa sig efter Johan, han var mer eller mindre vår “team-ledare”. Han satte reglar runt vår flotte medan vi fixade åror och satte ihop frigoliten, vi gjorde det triviala medan han gjorde det som vi (i alla fall jag) inte skulle kommit på själv. Med ett oerhört bra samarbete kom vi iväg snabbt. Sen blev det missförstånd. Nu kommer jag inte exakt ihåg hur det låg till men utifrån mitt perspektiv fick jag höra att vi inte skulle ha fler hinkar (när vi hade lastat på 2 stycken) och att vi skulle ro iväg. Hur som helst hade vi för lite sand och de vann tillslut, älskar deras låt de sjön på, speciellt för deras självförtroende i andra omgången.
 
Foto: SVT /SVT

I andra omgången gjorde vi lite snabb matte och kom fram till att det behövs 16 hinkar för att fylla lådan till bredden. Vi tog då beslutet att åka över till andra sidan två gånger, 8 hinkar sand vardera gång. Dessutom försvann två hinkar ur tävlingen, den ena kastade jag ner på botten och den andra förstörde jag när jag fyllde den med sand. Tur som vi hade behövdes endast 16 hinkar för att fylla lådan dock (tänk om det skulle vara 17…). Den här gången var det mycket mer spännande. Jag gjorde årorna (alldeles för korta) och det var oerhört jobbigt att ro med dem (arean av toasitsen var grymt stor och hävarmen för kort, tänk er själva…). De började sjunga när de rodde förbi oss och vinka, vi var så otroligt vinstsugna med tanke på deras beteende. De fyllde sin låda med en hink i taget medan flera i deras lag höll tag i kanten så att deras flotte inte skulle åka bort, det struntade vi fullständigt i (men som man inte ser på TV). Vi tog varsin hink, släppte flotten så den seglade vidare själv, medan vi fyllde, alla tillsammans, lådan och tog hem den bästa segern hittills. Sen kastade vi upp sand i luften för vi blev så glada, vilket man heller inte fick se och tog med oss något kilo hem i kläder/hår till hotellet därefter. 
Appropå lagens möte efter flotttävlingen vid foodtrucken. Vi hatade inte varandra efter (i alla fall inte jag), utan “de högre makterna” har informerat deltagaransvarig om att vi inte får snacka med varandra när vi blir filmade. Av någon anledning blir det säkert bättre om vi håller oss till våra lag. Så när vi gick dit ville vi ha dricka och eventuellt någon frukt, så de var hyggliga och aktade på sig. 

Lasertävlingen:
Spännande tävling, finns dock inte så mycket att säga. Tycker det är extremt intressant att se sig själv, trodde inte jag tog så mycket plats. Dessutom lyssnar de på mig trots min unga ålder, något jag inte är van vid i andra sammanhang (hehe men jag sa i första avsnittet att åldern inte spelar någon roll… varför vet jag inte men verkar ju delvis stämma). Här hade jag och Valentina ett glädjerus där vi sprang mot varandra och hon slängde sig i min famn då vi hade diskuterat om att sinus går att approximera med en linjärfunktion för små vinklar. Efter att den teorin verkade stämma i praktiken blev vi jätte glada vilket resulterade till en kram! Dessutom kom jag och Valentina på en dans för att hålla oss varma (Micke sa en gång att det var 3 grader i luften, men då var vi utomhus). Vi sa “60 grader, parallellförflyttning framåt”. Den var rätt bra med en tillhörande dans Smiley smile. Här vann även vi och det är jag jätte glad över.
 
Foto: SVT /SVT

Duellen
Denna duell var väldigt intressant. Robert är en strategisk tänkare men denna duell var inte helt rättvis. Theresa är grymt smart, och absolut, kanske hade hon slagit Robert i någon annan tävling där logiskt tänkande står i centrum. Men detta spel, pentago, fick duellanterna testa hemma på hotellet med att spela med oss andra deltagare (Mia körde mot Theresa några gånger och Robert mot Martina några gånger). När Martina mötte Robert så började alltid Martina på sidorna, inte på de centrala positionerna, och vann i stort sett alltid. Det är inte så konstigt för att det finns en vinnande strategi på spelet pentago, den som börjar är garanterad vinst om den alltid spelar rätt, oberoende av vad motståndaren spelar. Faktum är att du aldrig kan förlora oavsett hur du lägger din första kula, om dina resterande drag är helt korrekta. Theresa fick börja båda gångerna, och utifrån mitt perspektiv är hon alltså garanterad vinst. Det kanske skulle sett annorlunda ut om Robert fick börja någon gång? Men det spelar ingen roll nu, jag tyckte då och tycker fortfarande att Theresa är jättesmart och absolut förtjänar att komma tillbaka till duellen. Men Robert besitter också mycket kunskap och även han förtjänar att komma tillbaka. Theresa skrämde faktiskt mig lite, med tanke på hennes smarthet, ville gärna ha ut henne ärligt talat.

Sist men inte minst vill jag tacka Robert för hans insats. Ni tittare kan välja själva om ni vill skapa en inskränkt bild av honom som en dålig förlorare, och absolut, det är han i viss mån men han är också en rolig person som besitter mycket kunskap. Han var den första jag skrattade högt med på Genikampen och han lärde mig latinska ord för olika muskelaturer på kroppen, t.ex. pili erecti (den enda jag kommer ihåg dock)!! Han var väldigt pratglad och hade mycket att komma med, han var en glädjehöjare tycker jag! Men det är bara att ladda upp till nästa avsnitt, där mycket känslor är inblandade. Ingen lämnade inspelningen av avsnitt tre oberörd, många tårar som blev släppta och här visade verkligen tävlingen sin sanna jag. Det var nu som vi deltagare förstod vad vi hade gett oss in på, och aldrig trodde jag att delta i Genikampen skulle vara såhär jobbigt...

Här finns en källa angående vinnande strategi på pentago: https://perfect-pentago.net/

Avsnitt 2

Allmänt Kommentera
 
Andra avsnittet innehöll allt mellan himmel och jord, nämligen sång, toaletthumor, drama, intriger och inte minst en massa glädjetjut. Det var spännande att se hur Strix klippte ihop avsnittet, det blev förvånansvärt bra trots att vi som deltagare vet vilka “fusk” de faktisk gör. Här tänkte jag avslöja lite om bakom kulisserna och lite åsikter, hur vi mådde och så vidare.


Det bästa från avsnittet:
Axels kommentar om Theresa och Robert: “Theresa och Robert,båda är väldigt starka personligheter och har bestämda åsikter. De är lite som två floder, det är inte sålätt att stoppa floder men man får se till att omdirigera dem i rätt riktning till målet så vi kan vinna dagens utmaning.” Är han ett Geni? Ja.

Axel fortsätter med ett klockrent hån (med kärlek såklart) till Johan: “[...] han har ingen aning om vad han ska göra om vi inte har köpt några verktyg eller skruvar. Han kommer få panik.” Han fortsätter sedan: “[Imitation av Johan] Var är alla skruvar och allt? [Tillbaka till sig själv igen] Det vore kul”.

Gunnars kram och kommentar till Theresa (dessa två kom varandra väldigt nära så egentligen, på något sätt, är kommentaren från Gunnar till Theresa av ren kärlek): *Theresa röstas ut och Gunnar kramar henne* Theresa: “Jaja, jag har inte förlorat än.” Gunnar: “Nej, inte än.” Gunnar antyder något...
 
Min kommentar efter vi hade vunnit till Johan: “Johan, fyfan.” Tycker den kommentaren är väldigt härlig och det visar vilket jobb Johan har gjort!

Tack vare Strix är detta det bästa på avsnitt 2: Lag gul har vunnit flotttävlingen och kameran börjar zooma in på de blåa lagens ansikten, om hur besvikna de ser ut och musiken till låten “Nu tar vi dem” spelas. Jag skrattade högt då, men tyckte faktiskt lite synd om dem...
 
Upplägget:
Det började med nya lag, där jag (Fredrik), Johan, Nina, Valentina och Parvaneh hamnade i ett och samma lag. Första lagtävlingen var att bygga en flotte, andra var att få en laserstråle att träffa ett prisma. De förlorande laget/lagen utsåg två/varsin person(-er) till duellen som sedan duellerade i “pentago”. Ett, nu i efterhand, väldigt konstigt spel. 

Flotttävlingen:
Jag kände inte Johan så värst bra, de andra hade jag samarbetat med innan (orientering och paintball) och Valentina och jag hade räknat matte någon kväll och även haft konstiga (men roliga) diskussioner om matematik (vet inte varför faktiskt, för jag har inget att komma med i jämförelse med hennes kunskap, men vi diskuterade lite om matematisk analys). Tillbaka till Johan, jag hade inte skapat en helhetsbild av honom och det var spännande att lära känna honom. Så fort vi startade med en plan om hur vår flotte ska se ut så märkte man att han kan nog en hel del, jag blev väldigt imponerad av honom. Nu i efterhand borde jag ha blivit skrämd av honom med tanke på hans enorma ingenjörskunskap, något som ni tittare kommer ta del av senare i programmet också. Det var en väldigt kul tävling där både fysik och ingenjörskunskaper spelade stor roll. Mina kunskaper var inte så mycket att bidra med i flotttävlingen, eventuellt att jag var mer uthållig än de andra när vi rodde. 

När vi handlade gick det väldigt bra, vi var väldigt överens och det var mest Johan som delegerade uppgifter, dvs vad vi ska köpa. Jag fick briljera med lite fysik om arkimedes princip och dylikt samt lite matematiska beräkningar. Det jag säger framställs på ett väldigt snyggt sätt, de har klippt så jag pratar oavbrutet med musik i bakgrunden vilket tillsammans gör så att låter mycket smartare än vad jag egentligen är! De där beräkningarna lär man sig i ettan på gymnasiet (om inte tidigare) och man skulle kunna lära sig dessa på en timme knappt utan någon “fysik-bakgrund”. Det vill säga inte alls svår fysik!

Här i affären lärde jag verkligen känna Johan och förstod vad han gick för. Jag blev oerhört imponerad om hans kunskap och ärligt talat, när han och jag skulle köpa skruvar tillsammans fattade jag inte ett ord av vad han sa. Det var mest bara att nicka och le. Det roligaste som hände här, vilket dock inte kom med, var hur det blå laget diskuterade om de skulle bygga en flotte med dräneringsrör (rör med små hål i). Detta berättade det blå laget efter hela tävlingen vid middagen och vi skrattade så mycket att vi fick ont i magen (i samband med toalocken och annat dylikt). Min favoritsynk (en synk är en solo-inspelning där man säger kommentarer, tankar och åsikter till en inslagsproducent som sedan klipps in i programmet) var Axels när han imiterar Johan apropå att de inte har köpt några verktyg eller större skruvar. “[...] han har ingen aning om vad han ska göra om vi inte har köpt några verktyg eller skruvar. Han kommer få panik.” Han fortsätter sedan: “[Imitation av Johan] Var är alla skruvar och allt? [Tillbaka till sig själv igen] Det vore kul”. Sedan var han också klyftig med sin kommentar om Theresa och Robert med metaforen om floder, den gillade både jag och min pappa väldigt mycket.

Sedan skulle vi bygga flottar med motståndarens material. Vi var väldigt snabba, betydligt mer snabba än motståndarna, mest tack vare den bra sammanhållningen vi hade och en extremt bra outtalad kommunikation. Som Martina sa om att de inte hade så mycket kommunikation, så gällde samma princip i vårt lag men det var mer att anpassa sig efter Johan, han var mer eller mindre vår “team-ledare”. Han satte reglar runt vår flotte medan vi fixade åror och satte ihop frigoliten, vi gjorde det triviala medan han gjorde det som vi (i alla fall jag) inte skulle kommit på själv. Med ett oerhört bra samarbete kom vi iväg snabbt. Sen blev det missförstånd. Nu kommer jag inte exakt ihåg hur det låg till men utifrån mitt perspektiv fick jag höra att vi inte skulle ha fler hinkar (när vi hade lastat på 2 stycken) och att vi skulle ro iväg. Hur som helst hade vi för lite sand och de vann tillslut, älskar deras låt de sjön på, speciellt för deras självförtroende i andra omgången.
 
Foto: SVT /SVT

I andra omgången gjorde vi lite snabb matte och kom fram till att det behövs 16 hinkar för att fylla lådan till bredden. Vi tog då beslutet att åka över till andra sidan två gånger, 8 hinkar sand vardera gång. Dessutom försvann två hinkar ur tävlingen, den ena kastade jag ner på botten och den andra förstörde jag när jag fyllde den med sand. Tur som vi hade behövdes endast 16 hinkar för att fylla lådan dock (tänk om det skulle vara 17…). Den här gången var det mycket mer spännande. Jag gjorde årorna (alldeles för korta) och det var oerhört jobbigt att ro med dem (arean av toasitsen var grymt stor och hävarmen för kort, tänk er själva…). De började sjunga när de rodde förbi oss och vinka, vi var så otroligt vinstsugna med tanke på deras beteende. De fyllde sin låda med en hink i taget medan flera i deras lag höll tag i kanten så att deras flotte inte skulle åka bort, det struntade vi fullständigt i (men som man inte ser på TV). Vi tog varsin hink, släppte flotten så den seglade vidare själv, medan vi fyllde, alla tillsammans, lådan och tog hem den bästa segern hittills. Sen kastade vi upp sand i luften för vi blev så glada, vilket man heller inte fick se och tog med oss något kilo hem i kläder/hår till hotellet därefter. 
Appropå lagens möte efter flotttävlingen vid foodtrucken. Vi hatade inte varandra efter (i alla fall inte jag), utan “de högre makterna” har informerat deltagaransvarig om att vi inte får snacka med varandra när vi blir filmade. Av någon anledning blir det säkert bättre om vi håller oss till våra lag. Så när vi gick dit ville vi ha dricka och eventuellt någon frukt, så de var hyggliga och aktade på sig. 

Lasertävlingen:
Spännande tävling, finns dock inte så mycket att säga. Tycker det är extremt intressant att se sig själv, trodde inte jag tog så mycket plats. Dessutom lyssnar de på mig trots min unga ålder, något jag inte är van vid i andra sammanhang (hehe men jag sa i första avsnittet att åldern inte spelar någon roll… varför vet jag inte men verkar ju delvis stämma). Här hade jag och Valentina ett glädjerus där vi sprang mot varandra och hon slängde sig i min famn då vi hade diskuterat om att sinus går att approximera med en linjärfunktion för små vinklar. Efter att den teorin verkade stämma i praktiken blev vi jätte glada vilket resulterade till en kram! Dessutom kom jag och Valentina på en dans för att hålla oss varma (Micke sa en gång att det var 3 grader i luften, men då var vi utomhus). Vi sa “60 grader, parallellförflyttning framåt”. Den var rätt bra med en tillhörande dans Smiley smile. Här vann även vi och det är jag jätte glad över.
 
Foto: SVT /SVT

Duellen
Denna duell var väldigt intressant. Robert är en strategisk tänkare men denna duell var inte helt rättvis. Theresa är grymt smart, och absolut, kanske hade hon slagit Robert i någon annan tävling där logiskt tänkande står i centrum. Men detta spel, pentago, fick duellanterna testa hemma på hotellet med att spela med oss andra deltagare (Mia körde mot Theresa några gånger och Robert mot Martina några gånger). När Martina mötte Robert så började alltid Martina på sidorna, inte på de centrala positionerna, och vann i stort sett alltid. Det är inte så konstigt för att det finns en vinnande strategi på spelet pentago, den som börjar är garanterad vinst om den alltid spelar rätt, oberoende av vad motståndaren spelar. Faktum är att du aldrig kan förlora oavsett hur du lägger din första kula, om dina resterande drag är helt korrekta. Theresa fick börja båda gångerna, och utifrån mitt perspektiv är hon alltså garanterad vinst. Det kanske skulle sett annorlunda ut om Robert fick börja någon gång? Men det spelar ingen roll nu, jag tyckte då och tycker fortfarande att Theresa är jättesmart och absolut förtjänar att komma tillbaka till duellen. Men Robert besitter också mycket kunskap och även han förtjänar att komma tillbaka. Theresa skrämde faktiskt mig lite, med tanke på hennes smarthet, ville gärna ha ut henne ärligt talat.

Sist men inte minst vill jag tacka Robert för hans insats. Ni tittare kan välja själva om ni vill skapa en inskränkt bild av honom som en dålig förlorare, och absolut, det är han i viss mån men han är också en rolig person som besitter mycket kunskap. Han var den första jag skrattade högt med på Genikampen och han lärde mig latinska ord för olika muskelaturer på kroppen, t.ex. pili erecti (den enda jag kommer ihåg dock)!! Han var väldigt pratglad och hade mycket att komma med, han var en glädjehöjare tycker jag! Men det är bara att ladda upp till nästa avsnitt, där mycket känslor är inblandade. Ingen lämnade inspelningen av avsnitt tre oberörd, många tårar som blev släppta och här visade verkligen tävlingen sin sanna jag. Det var nu som vi deltagare förstod vad vi hade gett oss in på, och aldrig trodde jag att delta i Genikampen skulle vara såhär jobbigt...

Här finns en källa angående vinnande strategi på pentago: https://perfect-pentago.net/